Det har varit ganska så krångligt att lägga Isa för natten, hon vill inte somna själv utan vill ligga brevid oss. Av ren lathet av oss så la vi oss med henne i våran säng och när hon hade somnat så lyfte vi över henne till sin säng och de var ju smidigt.

Nu äntligen tog vi tag i de där med nattningen men de har inte varit enkelt. Vi lägger in henne i sin säng, stoppar om henne och säger god natt och att vi älskar henne. Men så fort vi vänder ryggen till henne så gråter o skriker hon efter oss och jag vill så gärna springa in och lyfta upp henne. Men vi måste stå ut och går in med jämna mellanrum för att visa att vi finns här och inte lämnar henne.

Det gick faktiskt fortare än vad jag trodde, hon somnar mellan 10-40 minuter efter att vi har lagt in henne och då har vi gjort detta i tre dagar. Så om en vecka eller två så går det förhoppningsvis mycket lättare. Men detta är en bra början iaf.

Har varit rädd att hon ska ta skada av det här, bli mer otrygg och mer "mammig" o "pappig" men de verkar inte så. Jag har läst en massa på internet hur man ska gå till väga o vad vi ska tänka på och jag känner mig stolt över att jag klarar det här. Robin har sagt att han inte klarar av den biten så de ligger på mig och de känns naturligt eftersom jag har henne under dagarna. Självklart hjälper han till på kvällen om de skulle behövas men de har gått så smidigt att jag har klarat de själv.