kan inte förstå hur ensamnstående klarar av vardagen med barn sjäva, hur får man nått gjort?
Isabelle har varit ett väldigt "snällt" barn så det har varit så enkelt med det mesta så jag ska verkligen inte klaga.
men igår mådde jag inte bra på hela dagen och kvällen så jag hade inte ork att sysselsätta en fem månaders bebis då.
det var guldvärt att min underbara sambo kunde ta henne så jag kunde ligga på soffan och vila upp mig.
men om jag hade varit själv, vad gör jag då? mormor/morfar eller farmor/farfar kan ju inte alltid finnas där..

Robin ställer upp väldigt mycket för mig, för oss och det är underbart.
han fixar en massa hemma, lagar super god mat, hjälper mig med mycket och helt enkelt finns där.
jag har det nog ganska bra om man jämför med andra killar som finns där ute, och tyvärr har jag tagit det för givet.
ska bli bättre på att visa min tacksamhet och berätta för honom hur fin han är, den bästa pojkvännen och pappan.